Jag har inga barn, men jag har barnasinnet sinnet kvar och är av den anledningen en smula barnslig. Barn är ju receptiva och lär sig fort och hela tiden. Jag lär mig också fortfarande tycker jag själv, men det tar liksom lite längre tid. Tid är en bristvara för de flesta och jag skulle egentligen ha en massa sådan över om jag inte slösade bort flera timmar i veckan på att vara bloggare. Som sådan är det kanske en fördel att vara barnslig för barn är inte självkritiska utan de tar med dödsförakt itu med uppgifter som de inte är mogna för. Det har jag märkt att jag gör rätt ofta. Då försöker jag att vara samhällsdebattör och kommer med pekpinnar. Det bör man helst inte göra för de flesta människor vet alltid bäst själv. och tycker inte om när folk "lägger näsan i blöt." Nu har jag ännu en gång kommit bort från ämnet som idag skulle handlat helt och hållet om små barn. Jag ber så mycket om ursäkt och börjar om. Barn är inte bara läraktiga. De är charmiga och lekfulla och kan förtrolla den suraste tant när de ler och vill att man skall uppmärksamma dem. Jag föll pladask för den lille gossen på bilden som satt mitt emot mig i en buss. Visst är han söt den lille krabaten med sin napp i munnen och pekfingret på naveln. Till och med min vän fotografen, som inte "faller i farstun" i första taget blev helt betagen och har åstadkommit en bild, som jag hoppas att mina läsare också uppskattar,