I dag har man demonstrerat som man gjort sedan 1800-talet och då var det säkert alla skäl att gå man ur huse och begära lite rättvisa åt det arbetande folket. Då kunde det vara 50.000 personer i ett demonstrationståg och då hördes det säkert lång väg när alla klämde i med internationalens kända strof: "upp till kamp emot kvalen." Jag tror inte att de som demonstrerat idag har gjort det för att de känner några kval utan det är väl mer av gammal vana som de varit ute och tågat till musik, viftat med röda fanor och lyssnat till tal av någon som skällt på regeringen. Det är nog tradition i det hela och visst är banderoller och fanor riktiga färgklickar i stadsbilden. Jag brukar gå och titta på ståten men idag struntade jag i kampen mot obefintliga kval. Det finns faktiskt en massa missförhållanden och orättvisor kvar i vårt samhälle, men de som lider av dem kan av olika skäl inte demonstrera och får ha det som de har det och det är inte rättvist. Min gamla mormor hade ett talesätt som löd: "en del kan inte gnöla, di tar vad di kan få, men kon som brukar böla hon får nog mest ändå. Mina läsare intelligenta och förstår att "gnöla" är skånska och betyder klaga men passar betydligt bättre i sammanhanget för då blir det mer rim och reson i det hela. Det har ju alltid varit så att de som skrikit högst har fått mest och så kommer det säkert att vara i evinnerliga tider. Bojan