Nu är det äntligen vår. Den har jag och de flesta stelfrusna svenskar efterlyst länge. När den äntligen har visat sig gäller det att uppskatta den till dess fulla värde och det har jag gjort. Jag började med att göra butiksrond för att se om det fanns något i klädväg som kunde piffa upp min något grådaskiga person. Min vän fotografen som var med tycker att jag borde ändra stil och inte se ut som en tant. Det var lättare sagt än gjort eftersom det mesta som saluförs i klädväg är avsett för unga slanka och rynkfria sylfider. Min skrynkliga hals och likaledes rynkiga armar gör sig inte alls i båtringad ovandel utan ärmar. Den må vara hur orangefärgad och moderiktig som helst men en sådan sätter jag inte på mig. Jag köpte i alla fall en ny sjal och jag är helt övertygad om att den kommer att göra sitt till för att piffa upp min uppenbarelse, Det är de små, små detaljerna som gör det har någon klok person sagt.Jag höll nästan på att glömma våren för klädpratets skull men jag hann med att se ett otal vackra vårblomster och ta en fika under Observatorielundens pilar. Jag har en viss svaghet för detta träd som är en nationalsymbol för mina hemtrakter, Där blåser det friska vindar och därför påbjöd den danske kungen Christian IV att det skulle planteras pilalléer längs vägarna för att den skånska myllan inte skulle blåsa bort. Alla vet väl att Skåne varit danskt en gång. Därför har skåningen sin egen dialekt och är nästan lika gemytlig som dansken. En del ofina personer påstår att skåningar är dryga men det är bara förtal. Bojan