Gamla Stan är en fin och anrik stadsdel, som jag första gången besökte när jag var på skolresa i storstaden. Den kallades då för "Staden mellan broarna" för den ligger ju på en liten ö som heter Stadsholmen. Det har hänt mycket där och i skolan fick man läsa om blodbad och andra ruskigheter. De gamla husen har varit på väg att rivas flera gånger och en skånsk dam med namnet Vera Siöcrona kämpade på sin tid mot de rivningar som gjordes när man byggde de inte särskilt snygga och stilenliga Kanslihusbyggnaderna. Hon lyckades inte ändra planerna men blev i alla fall berömd och fick ett torg uppkallat efter sig. Jag gillar Gamla Stan fast jag tycker att Västerlånggatan har förlorat lite av sin charm för att det säljs alldeles för mycket krimskrams där. "Hiskeliga " älgsuvenirer " och fula vikingiahjälmar åker turisterna hem med och jag skäms över krämarna som lurat på dem skräpet. Min vän fotografen gillar också Gamla Stan och jag tyckte att hennes bild av husen på Skeppsbron var värd att publicera. Ingen kan väl undgå att se att även jag gillar utsikten man har från den gamla segelbåten Af Chapman, som ligger väl förtöjd på Skeppsholmen mitt emot och och tjänstgör som vandrahem. Eftersom jag kan sova hemma går jag till denna båt enbart för att dricka kaffe en och annan gång. Jag kan varmt rekommendera stället för kaffet är gott och miljön är nästan lika anrik som Gamla Stans. Vi skall vara rädda om allt vackert och gammalt vi har kvar i Nordens Venedig. De hus man bygger nuförtiden må vara ändamålsenliga men vackra är de inte. Gamla Stan har ett skönhetsvärde som består, tack och lov. Bojan