Ovanstående är ett uttryck som man får ta med en nypa salt och som den som är riktigt pank inte håller med om. Det är så klart att det finns en del andliga värden, som man skall skatta högre, men när det är alldeles tomt i plånboken tänker man mer på realiteter. Riktigt totalpank har jag nog inte varit för jag har alltid känt en viss motvilja mot att göra av med den sista kronan. Men i min ungdoms dagar kunde det vara rätt knapert ibland. Hyran måste man betala först och främst för att inte hamna på gatan för hemlöshet är ju även i våra dagar en eländig tillvaro. Men pengar hade liksom ett annat värde förr i världen, man kunde gå till Posten och sätta in en femma om man fick en sådan över när månaden var slut. Nu vill inte banken hantera kontanta medel överhuvudtaget och alla ören är värdelösa i dagligvaruhandeln, I min barndom hade vi kopparpengar i olika valörer och för en ettöring kunde man få en kola och för den större femöringen en hel strut karameller. Det fanns tvåöringar också och en sådan sade man inte nej till. Vår gamla enkrona har vi kvar, men det är väl bara en tidsfråga tills den också blir värdelös. Det är någon skald som sagt att tiden är ur led och det kan jag instämma i. Pengar måste vi fortfarande ha även om allt pekar på att kontokort skall ersätta dem. Det gör det kanske svårare för tjuvar och bedragare, men de är ju redan bra på att norpa vår identitet och tömma våra konton. De ligger alltid steget före och det är därför jag hyser stark motvilja mot bankomaten. När det gäller pengar så var det nog bättre förr. Man kunde få en Marabou chokladkaka för en 25-öring och ägde man en sådan var man nästan rik. Bojan Bojan