Om det är någon som tror att man får en bra slant för att visa upp sig i TV, så skall jag omedelbart ta vederbörande ur den villfarelsen. Inte heller blir man ihågkommen intill döddagar utan glansen förbleknar rätt fort. Jag har inte blivit igenkänd på gatan en enda gång och passerar obemärkt som förut. Veckans Svensk belönas med en fin blomkvast och får sitt namn ingraverat i en pokal, tror jag. Jag har dessutom fått mig tillsänt en trevlig kaffemugg, som jag numera skall dricka mitt kaffe ur, trots att jag tycker att det smakar godare ur en antik kaffekopp av tunt porslin. Jag blev mäkta överraskad när det låg en paketavi i min brevlåda och kunde inte fort nog komma till posten, Det fanns ingen avsändare på paketet, men ett sådant måste ju komma någonstans ifrån, så det låg närmast tillhands att tro att det kom från TV4. Jag har lärt mig att man skall visa tacksamhet över minsta gåva och framför härmed mitt djupt kända tack till den ädle givaren. För övrigt går man i vårt moderna samhälle inte längre till ett postkontor för att avhämta paket. Postkontoren är bortrationaliserade och i mitt fall var det bodbiträdet i ICA-affären som lämnade ut muggen. Han kan om han vill numera titulera sig postexpeditör. Min vän fotografen har ännu inte sett min fina kaffemugg och har följaktligen inte heller tagit dagens bild. Bojan