Jag brukar berätta om mycket ur mitt dagliga liv och om livet i gamla tider. Om jag skall säga det själv så hänger jag rätt bra med i utvecklingen fast jag är född under forntiden då det inte fanns mycket som gick med elektricitet utan man fick veva själv så att säga. Som alla ville jag bli något stort när jag själv skulle bli stor och drömma  ljuva framtidsdrömmar ska man göra för det är trevligt så länge det varar. Tids nog dimper man ner i den krassa verkligheten. Det blir liksom som det blir och jag för min del är nog lite vidskeplig och tror att det är ödet som "sätter käppar i hjulet." Citatet är som vanligt ett ordstäv och det får tala för sig själv. Jag ville som sagt bli pedagog, men det blev jag inte när det var aktuellt att bli någonting. Men ödet har nog ångrat sig lite och har därför sett till att jag på gamla dar fått pröva på lite peagogik. Jag har avslutat min lärargärning idag och vad har jag lärt ut? Jo, jag har visat några yngre gamlingar hur de kan bli kompis med sina datorer ha lite roligt med dem. Vi har haft 11 lektioner i tre timmar åt gången och jag har som väl var inte blivit utbuad. Vi drack kaffe med dopp innan vi skiljdes åt idag och jag förärades  en vacker blomma också. Det var alldeles förtjusande personer jag hade att göra med och jag kommer att sakna dem. Jag skall nog tacka ödet för att det lät mig träffa dem. Tack, tusen tack!

Bojan