Påskriset har gamla traditioner men seden att sätta färgglada fjädrar i björkris är inte riktigt lika gammal. Det har långt tidigare i vår historia varit vanligt med fastlagsris men då var det minsann inte en prydnad utan det var när husbonden piskade familj och tjänstehjon med björkriset på Långfredagen för att de skulle bli påminda om Jesu lidande. Jag tycker att det var synnerligen orättvist att han själv skulle slippa risbastun. När jag var lite yngre pyntade jag med påskris med fjädrar i glada färger och hängde påskkärringar och annat roligt på grenarna. Nu tycker jag att det är onödigt besvär att först sätta fast en massa fjädrar och sedan behöva ta bort dem. Jag slängde inte ut hela rasket efter Påsk för jag var ju resursinriktad redan då eller rättare sagt lite snål. Nu struntar jag i påskris överhuvudtaget och det går bra ändå. Den som har gjort dagens bild har ett visst sinne för humor och förhoppningsvis drar någon på munnen. Jag själv log åt den fast jag tycker det var synd att förstöra en hel skål med ris. Den borde räckt som mat åt flera personer. Bojan