Våren lyster med sin frånvaro men solen strålade faktiskt idag när min vän fotografen och jag skulle söndagspromenera och spana efter vårtecken, Vi såg inte ett enda när vi tog oss fram på isbelagda gångvägar. Jag kanske skall tala om att vi för övrigt har verkligt fina promenadstråk i vår kommun och naturen in på knutarna men allt sådant gör sig bäst när det är grönt och grant och man inte behöver vara utrustad med vinterkängor och yllemössor. Jag har ingen yllemössa och knöt därför turkosa sjalen, som jag för övrigt bär året runt, under hakan. Jag har haft i yllemössor en gång i tiden men de gör inte mitt utseende full rättvisa, tycker jag. Däremot ser min vän fotografen alldeles förtjusande ut i toppluva och är ägare till ett flertal sådana i olika färger. Av bilden framgår att sjön är isbelagd och modiga personer vandrar från strand till strand men vi höll oss på vår kant det kändes tryggast. Jag var färdledare på en väg som jag inte gått på 10 år och det var på vippen att jag inte skulle hitta hem igen eftersom otaliga hus hade byggts där stigarna gått och vägarna hade ändrat riktning. Hem kom vi i alla fall och vi var rörande eniga om att promenader är både trevliga och nyttiga även om det blåser kallt om öronen och näsan blir röd och lite frostnupen. Bojan