Jag har av någon outgrundlig anledning fått varat med i TV. Det är inte så vanligt att man visar upp gamla tanter offentligt. Det är väl för att de är lite skrynkliga och har passerat bäst före datum för länge sen och inte förväntas ha något nyhetsvärde. Ungdom och skönhet skall det vara och det har jag som estet full förståelse för. Men sedan det skrivits en bok om en hundraåring som hoppade ut genom ett fönster ville TV kanske bryta trenden och på den vägen blev det så att jag skulle visas upp i rutan. Det var ingen som tvingade dit mig men nyfiken som jag är så fick det bära eller brista. Om sanningen skall fram är det inte bara glamour att vara med i TV för det är så mycket folk som springer runt och sladdar som man inte får snubbla över och en massa tid tar det. Att det gällde en tävling hade jag inte tänkt på och när jag såg mina fyra medtävlande var jag övertygad om att loppet var kört för min del. Den vackre yngling som var storfavorit skulle säkert vinna för han är sympatisk och hans popularitet är grundmurad. Mina odds var plus minus noll. Men det var jag som vann. Vad det berodde på vet jag inte. Folk som röstade tyckte kanske synd om mig eller också var det fel på räkneverket. Men jag fick en fin blomsterkvast och applåder. och blev Veckans svensk. Jag tror att den tipsade vinnaren unnade mig blommorna för han är en mycket sympatisk och begåvad person som säkert får blomsterkvastar i överflöd. Bojan