Jag har berättat att i min barndom hade vi varken kyl eller frys och vi klarade oss galant ändå. Nu hör dessa tekniska apparater till livets nödtorft och ungdomar tror att de har funnits i alla tider. Jag måste erkänna att jag också tycker, att vitvarorna (de kallas så) är förträffliga. När de fungerar förstås. Jag gillar däremot inte att de måste avfrostas titt som tätt. Numera finns sådana som  sköter den funktionen alldeles själv och jag har sedan en något år tillbaka sådana nymodigheter  i mitt kök och det är toppen. Min vän fotografen däremot får ta bort isen själv för att hennes frys inte ska se ut som på bilden, Trots alla hennes omsorger pajade frysen häromdagen och det blev en oangenäm överraskning må jag säga. En frys är numera tystgående så det hörs inte att den lägger av men det märks tydligen när det flödar av vatten på köksgolvet. Det var mycket av detta livets goda som gick till spillo för vad skall man ta sig till när allting som lagrats i  en välfylld frys blir färdigt för förtäring på en endaste gång och man är ensam i hushållet. Eftersom jag tycker att det är synd och skam att mat som är ätbar skall förfaras. så har jag idag gjort en mindre räddningsinsats och  lite av överflödet har klarat sig undan förstörelsen. Min frys är nu fylld till bristningsgränsen och jag skall be till alla goda makter att de hjälper mig så att inte den också pajar. Då blir det verkligen kris.

Bojan