Jag funderar ibland över hur det kan komma sig att det rinner en massa ord ur mig när jag sätter mig vid datorn. Kanske är det för att mina fingrar löper flinkt över tangenterna och jag  vet var jag har bokstäverna och inte behöver sitta och leta efter bokstaven g till exempel. Om inte fingrarna hängde  med i tankegångarna blev det kanske ingen blogg. Nu känner jag inga andra bloggare så jag kan inte fråga  om de också får sin inspiration när de ser ett tangentbord. På mig verkar det som en del av dem skriver bara med pekfingrarna och att det går lite trögt. Det blir så himla mycket i jag-form. Mina tankar de flaxar hit och dit och mitt eget själsliv eller dagliga leverne är inte värt många ord. Men jag är kanske ute och "seglar" för jag läste någonstans att i en blogg skriver man i dagboksform. Det gör inte jag, för bevare mig väl om jag skulle föra till torgs alla de tabbar jag gör och hur händelselös en vanlig måndag kan vara. Att glömma var man lagt glasögonen och att man fumlat så att kaffekoppen vält är inte något att orda om så jag tar till lite ordstäv och lite om forntiden när jag inte kan hitta på något annat. Idag var det rena idétorkan men som mina läsare kan se, så blev det ett blogginlägg i alla fall. Att bilden inte passar in i sammanhanget ber jag om ursäkt för. men jag tycker att den bevisar att min vän fotografen inte är fantasilös.

Bojan