"Så länge det finns liv finns det hopp" säger ett tänkespråk och det är så sant som det är sagt. Nu skiner ju solen lite också och sätter fart på livsandarna och halkskydden kan man lägga i malpåse. Bara det känns som en befrielse. Blir vi sedan befriade från alla snöhögar som ligger överallt blir det ändå bättre. Jag känner mig nästan lika livad som tanten på bilden men jag ska inte börja dansa jitterbugg. Någon måtta får det vara på glädjeyran. Och varför är jag så glad? Jo, jag läste något vetenskapligt om åldrandet som var ovanligt uppmuntrande och det måste jag delge mina medsystrar. Gubbarna kan också läsa det här för i det här fallet gäller nog jämlikheten. Det kan till och med vara trösterikt även för de yngre generationerna. De flesta tror väl att hjärnan i det närmaste slutar att fungera på gamla dar. Ingalunda, det bildas nya friska hjärnceller även hos pensionärer och hör och häpna för nu citerar jag rakt av: "ordförråd och allmänbildning är påfallande goda långt upp i hög ålder och många sinnesfunktioner är länge intakta." Det gäller inte bara enstaka gubbar och gummor utan är en allmän regel och då är det väl inte ett dugg konstigt att jag kunde plocka fram  de ord som behövdes till dagens  blogginlägg. När jag satte på datorn hade jag nämlingen ingen aning om vad jag skulle skriva om.

Bojan