Det är många ord i det svenska språket som stavas exakt lika  men har vitt skilda betydelser. Det borde vi inte ha för det kan ibland vara svårt  till och med för en svensk att reda ut begreppen. Hur skall en utrikesfödd person som är normalt begåvad begripa att t ex ordet sticka kan betyda en strumpsticka, verbet sticka (strumpor  t ex), verbet sticka (när man ger sig iväg)- man kan också ha fått en sticka i fingret om det vill sig illa. Ordet skär är är både en ö och en färg. Dessutom kan det hända att man skär sig i fingret när kniven slinter. De här begreppen kom jag in på när det talades om rosor (blommorna). Rosor kan man få på födelsedagar och sätta i en vas men man kan också få rosor (beröm). Jag blir glad om någon ger både den ena och den andra sorten och tackar och tar emot, Ris däremot vill jag inte ha. Björkris på våren  men ris i form av klander betackar jag mig för. Nu skall jag inte bli långrandig och ge fler exempel men jag skulle inte vilja lära ut svenska till invandrare och bli tvungen att förklara varför vi har så ont om ord i vårt språk att vi måste använda en del av dem i flera  olika betydelser. Det verkar lite "fjuttigt".

Bojan