Jag undrar  om det bara är jag som  funderar över att man så sällan ser bitsocker numera. Jag har ett paket i min kökshylla som är mer än tio år gammalt och det lär räcka länge än. Socker möglar ju inte så man kan strunta i datummärkningen. Socker hade man alltid i kaffet förr. I min barndom drack tanterna "kaffe på bit" det vill säga att man hällde kaffet på fatet och tog en sockerbit  i munnen och liksom silade drycken genom  tänderna. Det blev sött och gott men det behövdes både koncentration och inövad skicklighet om man skulle "sörpla på det sättet. Min mormor var en mästare i konsten och jag beundrade henne mycket. Själv dricker jag mitt kaffe ur koppen och numera utan de två sockerbitar jag lade i tidigare. Om sockrets farlighet och fördärv talar man mycket. Vetenskapen påstår att  socker förutom att vara sött och energirikt utgör det huvudsakliga bränslet i livsprocessen. Själv trodde jag att socker var rena giftet och att det bara lade sig på hullet och förstörde tänderna. Men det är kanske socker i annan form än sockerbitar och godis som de lärde talar om. För övrigt skall man inte tro allt som sägs men jag skall fortsätta att dricka kaffe utan bitsocker och inte hälla strösocker på morgongröten. Det är dyrt att gå till tandläkaren.

Bojan