Jag har faktiskt en gång för längesedan skrivit en dikt på rimmad vers om datorn och en tant i mogen ålder. Dikten hade  rubriken ovan som titel. Jag beskrev att detta teknikens underverk ändrat på så mycket i världen att till och med en del gamla tanter sett sig nödsakade att skaffa sig dator. Det följer tyvärr inte med någon bruksanvisning när de köper en, för fabrikanterna tror att datorkunskap insups med modersmjölken. Den drycken konsumerade jag och många med mig för så länge sedan att datorer inte en gång var påtänkta. Så vi vet inte mycket om datorer och ser oss nödsakade att inhämta kunskap där sådan står att finna. Barnbarnen ligger nära till hands och borde vara bra som läromästare, men det är de inte säger de som prövat. De tycker inte att farmor fattar galoppen och det gör hon kanske inte heller för de tar ut svängarna lite för fort. Farmor såväl som tanter utan barnbarn kan numera få kunskap om datoranvändning i kurser där läraren är lite till åren kommen och inte babblar på fortare än att tanterna fattar det mesta så att de sedan kan gå hem och öva. Jag har lärt mig en hel del på sådana kurser men har aldrig blivit riktigt klok över varför datorn, som är klokare än en människa, rätt som det är gör livet surt för mig och trasslar till begreppen. I dag har den inte varit snäll alls och om den inte bättrar sig, så gör jag som på bilden, skriker efter hjälp.

Bojan