Nu är det sensommar och årets varma sommar sjunger på sista versen. Det är lite vemodigt och lite svårt att se något positivt i. Men det är bara att kämpa på och ännu är det grönt och vackert och det blommar för fullt i blompottorna som stadsträdgårdsmästaren så frikostligt placerat ut lite här och där i vår lilla stad. Det där med blommor tror alla är något som vi alltid haft stora variationer av. Men så är ingalunda fallet. Min gamla mormor hade inte många sorter i sin lilla täppa. Hon tog frö av sina egna krasseblommor och lejongap och satte nya varje år. Dessutom hade hon en liljeväxt som var perenn. För övrigt fick hon hålla tillgodo med ängsblommorna. När jag var barn fanns det inte många hus som hade balkong och följaktligen odlade inte stadsborna några blommor om de inte hade en koloniträdgård förstås. Blomsterhandlaren hade mest rosor och nejlikor att sälja och på hösten köpte vi astrar och krysantemum på torget. Av blommor blir man glad och det blir jag alltid när jag ser dem. .Min vän fotografen är också förtjust i blommor och har massvis på sin balkong. Den har jag ingen bild på men jag tycker att det är underbart att det i september blommar för fullt utomhus. Då känns vintern långt borta och den längtar jag absolut inte efter..