Jag har en viss svaghet för gott kaffebröd. I yngre dagar drack jag inte ens kaffe. Jag tyckte att det var en besk brun vätska och hade inte den minsta förståelse för folk som påstod sig vara "kaffesugna."  För länge sedan när det rådde krig och ofred i världen ransonerades kaffebönorna och under cirka fem år var jag  mäkta populär bland några kaffemostrar i bekantskapskretsen för  att de fick dricka upp min kafferanson. Sedan återgick allt till ordningen och jag drack varmt vatten (fast det kallades "silverte") och den övriga församlingen drack "kokkaffe"  eller i bästa fall "bryggkaffe". Kaffebryggaren var inte uppfunnen på den tiden men det fanns något som kallades "Perkulator och den har återuppstått i våra dagar och är nu elektrisk förstås. När den riktiga bryggaren kom i handeln ändrade jag uppfattning om "kaffetåren" och dricker nu med förtjusning flera koppar åt gången. Men jag vill ha en rejäl kanelbulle till vardags och vid festligare tillfälle vill jag bli serverad lite finare "doppa" en tårtbit till exempel. Det är smaskigt. Avfotograferad chokladkaka är en storfavorit.

Idag kände jag för att vara lite pedagogisk och jag vill upplysa läsarna om att det för längesedan inte gick att köpa bryggmalet kaffe i paket utan man fick minsann mala sina kaffebönor själv och för ännu längre sen även rosta dem i stekpanna och mala dem i en liten kaffekvarn med vev.

Bojan.