En kort tid förra året var jag väldigt i ropet. Tidningar ringde och ville intervjua och det var ett riktigt ståhej.Det kanske var för att jag blivit bloggare på gamla dar. Det var liksom ett infall jag fick och jag var då inte ute efter ära och berömmelse, Den enda bloggare som jag kände till var utrikesministern, Han är ju ute i stora världen och träffar alla sorters "potentater" och jag sitter mest hemma och vad skulle en sådan som jag skriva om? Det fick bli som det blev och det blev det också. Idag tänkte jag att jag skulle ta en titt på de som är mina kolleger så att säga. De fanns avporträtterade på Google och de var legio. Unga damer i majoritet och en del karlar skymtade också i mängden. En sådan konkurrens borde ju känts förödande, men jag tog det med en klackspark för jag bloggar inte för att uppnå ära och berömmelse utan helt enkelt för att jag tycker det är roligt. Det lär finnas bloggare som tjänat "storkovan" på bloggeri. Jag har inte läst dem, men jag har kikat lite på några stycken andra. Det var troligen inte några "höjdare" för de visste inte mycket om satslära och de stavade inte ens rätt alla gånger. Jag är förstås lite gammaldags men rättstavningen sitter i sen den inpräntades av en sur "svensksfröken" som drog mig i håret om det blev fel. Min vän fotografen är en av mina trogna beundrare och hon skickade mig ett foto på en annan. Jag tror inte att hunden kan räknas in i sammanhanget, men gubben verkar intresserad. Bojan