Jag har som jag tidigare berättat gjort uppehåll i bloggskrivandet därför att jag varit ute och rest. Den som har gjort en resa har något att berätta, men jag tror att jag har rätt mycket att tala om och en del av det hela tar vi idag och det andra i sinom tid. Resan gjordes av två anledningar och den första var att fira en syster som fyllde jämt och den andra för att jag länge velat se något som min hemstad kan vara stolt över. Det kallas för Vattenriket och består av ett sammanhängande vattensystem av sjöar och åar som svämmar över och skapar en natur och ett djurliv som är helt unikt. Det är ett skyddat våtmarksområde som turister under 7 år kunnat uppleva genom att åka guidade turer med flodbåt genom området. Jag har vid två tidigare besök i stan försökt att få åka med på en tur men av olika anledningar har turen varit inställd just då. Nu gick ryktet att skepparen sålt sin båt och skulle göra sin absolut sista resa 12/9 och då gällde det att passa på. Det blev för mig en upplevelse av mångahanda slag eftersom lokalpressen fanns på plats. Jag blev plötsligt en celebritet för att jag var så gammal och det fotograferades och intervjuades värre. Nu finns jag förevigad i ortspressen men det imponerar inte lika mycket på mig som vad Vattenriket gjorde. Det var "kanon" och så vackert och intressant att jag hoppas att det kommer en ny flodbåt och fler får uppleva samma vackra vyer av natur och vatten. Ibland gjorde grönskan att man kände man sig som på Amazonfloden och hade djungeln inpå sig. Hade min vän fotografen varit med hade jag kunnat visa en bättre bild.