Jag är nog lite dumdristig och berättar om allt möjligt som jag borde tigit med. Förflugna ord kan man ju inte få tillbaka. Att lärarinneyrket var minna drömmars mål en gång i livet har jag sagt. Jag har också berättat att ödet ville annorlunda och att det inte blev någon pedagod av mig, Men det har jag kommit över. Elev har jag däremot varit även på gamla dar, för det finns en hel del vetgiriga pensionärer och jag är en av dem. Det finns även kurser där pensionärer volonterar som lärare och jobbar gratis för den goda sakens skull. Nu är det så illa ställt att det råkar fattas en volontär  till en sådan kurs. Min vän fotografen, som visste om mina lärarinnedrömmar. ansåg  att i brist på bättre alternativ borde jag ställa upp. Jag tog det hela som ett skämt och skrattade gott och sade: "Det är klart att jag gör." Men det var blodigt allvar och i morgon är jag tvungen att  volontera. Man skall välja sina ord, det skall jag försöka att komma ihåg till en annan gång.

Mer skall jag inte berätta idag för jag känner mig lite omtumlad. Jag erinrade mig mig just nu ett trösterikt gammalt ordstäv. Så här låter det: "Den vår Herre ger ett ämbete, ger han också förmåga  att sköta det."  Jag hoppas att det stämmer för eljest blir det synd om  eleverna

Bojan.