Det är inte troligt att yngre generationer någonsin har träffat på ordet "fimbulvinter" som härleder sig från den gamla asatiden. Det var en riktigt lång och kall vinter och man trodde  på fullt allvar att den förebådade "Ragnarök. Det senare ordet kanske också tarvar en förklaring. Det konstiga ordet "Ragnarök" var vikingarnas benämning på jordens undergång. Vi får hoppas att den förfärliga vinter som råder nu inte får så vådliga följder, fast just nu när kylan biter i kinderna kan man befara det värsta. Jag hatar vintern och snön. Snö som bäddar in naturen i ett vitt vackert täcke har väl ett visst skönhetsvärde men det saknar jag förmåga att uppskatta när jag i mer än en månad har fått "pulsa"mig fram i snödrivorna. Min kommun ser till att bilarna kommer fram och plogar samvetsgrant de flesta av våra gator. Vi fotgängare får trampa upp stigar på trottoarerna så gott det nu går och jag har "vandrat på den smala vägen" så länge att jag börjar bli less på den. Det är inte lätt att hålla balansen på en smal ränna omgiven av snödrivor. Hittills har jag lyckats som väl är, men det är kanske för att jag gått "Balanskurs." Den skall jag inte orda om idag för det har jag gjort förut.

Min vän fotografen har tagit fasta på att det är dubbelt så kallt som vanligt och har därför dubblerat både mig och "Fimbulvintern." Bilden får tala för sig själv.

Bojan