Om man har ett par  gamla stolar i sin ägo. så tycker inte jag att man skall gömma  sitsarna under ett fult överdrag. Jag äger flera gustavianska stolar, som har ett antal år på nacken och dem var jag väldigt stolt över. Tyget på stolarna började bli en aning slitet men det pris som en omklädsel skulle kosta tyckte jag var hutlöst. Troligen för att det var flera gånger stolarnas inköpspris. Men ibland har man tur i oturen kan man säga. En nära släkting råkade en dag placera en del av desserten som bjöds på stolsitsen. Blåbärspaj sätter outplånliga spår på tyg och släktingens som dessutom är ansvarsfull och estetiskt ansåg det som sin skyldighet att återställa ordningen. Men man kan inte ha en stol som skiljer sig från de övriga utan alla skulle kläs om. Vi hittade det rätta tyget och släktingen, som är händig till tusen klädde själv om mina sex stolar. De blev vackrare än de någonsin varit och jag njöt av deras skönhet. Men släktingen, var rädd om sitt mästerverk och begåvade mig även med överdrag till samtliga. Jag gillar inte överdrag men ville inte visa mig otacksam.  Därför är mina fina stolar oklädda allar dagar utom då släktingen är på besök. Vem som helst kan väl se att de stolar som fotografen avbildat skulle sett mycket vackrare ut utan det randiga skynke som täcker sitsen.

"Man skall inte sätta sitt ljus under ena skäppa" säger ordstävet och man skall inte heller vara så rädd om det som är vackert att man gömmer undan det,

Bojan