Jag älskar musik. Men inte all sorts musik. Nej,det skall vara milda. mjuka toner som smeker örat och känns i hela kroppen från hjässan till fotabjället. Nu slank det ur mig en gammal fras igen men den tarvar säkert ingen förklaraing för alla har redan förstått att det är fotsulan som menas. Jag har en olycksalig förmåga att alltid komma bort från ämnet, men nu var det musik det skulle handla om och inte fotsulor. När jag var barn trodde jag fullt och fast att jag skulle bli en lysande operastjärna, men drömmen sprack totalt när jag bara fick B i sång och inte fick vara med i sångkören. Men man skall ju sikta mot stjärnorna om man vill nå skogsbrynet säger ordstävet och min nästa musikaliska dröm blev därför att lära mig spela gitarr. Om jag nu inte inte fick sjunga på La Scala så skulle jag i alla fall kunna bli en "habil" vissångerska och kunna ackompanjera mig själv och göra succé på familjefesterna. När jag väl blivit ägare till en riktigt bra gitarr och övat och övat så det gjorde ont i fingertopparna och jag kunde spela "Kristallen den fina" och en enkel nocturne nästan felfritt så kom den sista dödsstöten mot min musikaliska karriär. Jag klarade inte av att stämma gitarren! Jag var inte tillräckligt musikalisk helt enkelt! Jag var en nolla i musiksammanhang och skulle så förbli till döddagar.Sorgligt men sant.

Men att lyssna till musik klarar jag av och spela grammofon kan jag också och det är inte dumt det heller. Vi har ett gammalt fint operahus. som jag gästat otaliga gånger och Konserthuset är inte fy skam  i musiksammanhang så jag får nöja mig  med att andra spelar och sjunger och jag hör på.

Bojan