Det är bara i visan som julen varar fram till påska. Nu börjar många att bli trötta på julgranen och alla barren och slänger ut den. När jag var barn sparade vi den till Tjugondag Knut, dansade  kring den och hade julgransplundring. Det gick livligt till och roligt hade vi. Det fanns lite ätbart som hängde på grangrenarna som vi delade  på. Pepparkaksgubbar och torra kex med änglabilder på och sockriga karameller i silkespapper. Vi var inte bortskämda vi. Ett tomtebloss vardera fick man också sätta sprutt på så att det sprakade en stund. Nu köper ungarna smällare för veckopengarna till nyår och skrämmer slag på alla hundvalper i omgivningen i flera dagar. Nutidens julgransplundringar skall helst vara designade och presenter och gotter utdelas. Jag tror inte att det bara serveras saft och en bulle utan nu bjuds det nog mera storstilat. Hos oss var det vad vi  tackade och bockade för. Gottepåsen man fick med sig hem var höjdpunkten och vad hittade man i den? Jo, ett åpple. en apelsin, en pepparkaksgubbe och några sliskiga karameller som smakade pepparmint. Apelsinen var det bästa av allt för sådana fanns bara en gång på året och det var vid jul. Vi "rättade mun efter matsäcken" d v s vi var nöjda med det lilla och det har jag inte tagit skada av. Men det var då det. Nu är det andra tider  och andra seder och trots allt bättre än förr.

Bojan