Jag har lite svårt med insekter. Myror är otrevliga när de invaderar bostaden och kommer i oändligt antal och letar efter föda. Getingar hyser jag en panisk förskräckelse för eftersom jag är allergisk mot getingstick och måste till sjukhus om jag blir stucken. Bi har jag ingen särskild motvilja emot och äter gärna av honungen man tar ifrån dem. Humlan däremot är en lite trevligare släkting till bi och getingar och i mina ögon ett riktigt sympatiskt litet flygfä. Man säger att den flyger fastän den egentligen inte kan flyga , men det är bara en gammal myt och ingenting som man skall tro på. I går vistades jag i en trädgård där det vimlade av humlor som flög omkring bland vackra blommor och samlade nektar. Det är en fördel att få vistas i en trädgård och insupa blomdofter och lyssna till humlors surrr utan att behöva rensa ogräs som man gjorde på den tiden man var trädgårdsägare själv. Min vän fotografen och jag njöt i fulla drag av allt vackert vi såg och studerade ivrigt hur humlorna flög från blomma till blomma och ibland samsades flera stycken på en och samma blomma. Men det var inte utan att vi kände ett visst vemod över att sommaren snart är slut och det snart är vinter. Men minnena har vi kvar och en del vackra foto att titta på och det är alltid en tröst i bedrövelsen.