Mat och väder är allmänna samtalsämnen som aldrig blir uttjatade. Vädret kan man inte göra mycket åt och det hjälper inte att klaga när det regnar och blåser utan man får klä sig efter klimatet om man nödvändigt måste ut när det är oväder. Att prata om mat är mycket intressantare. I våra dagar är det tydligen inne med matlagning för det ges ut en kokbok om dagen och varenda veckotidning med självaktning håller sig med en matskribent som skriver recept på tillkrånglade maträtter. Jag bryr mig inte om recept utan lagar min mat på samma sätt min mor gjorde. Hon mätte aldrig upp i decilitrar hit och teskedar dit utan tog till "på en höft" som man sade förr. "Äta bör man annars dör man" säger ett gammalt talesätt. Helst skall man äta rätt också men därom är meningarna så delade att det som varit hälsobringande den ena veckan kan vara näst intill livsfarligt den nästa. Ibland äter man ute av en eller annan anledning. Jag är lite skeptisk när jag går på restaurang. Det är inte alla gånger man går hem och är riktigt mätt. Varmrätten får man så gott som alltid serverad på stora tallrikar där maten ligger utspretad och konstfärdigt upplagd för att den skall se mer mättande ut än vad den i själva verket är. Men visst är kockarna skickliga och har konstnärliga talanger och till och med en gammal gnällspik som jag var full av beundran när jag blev serverad bildens dekorativa sparrisrätt. Jag blev mätt också..