Idag har jag varit ute i naturen och vandrat och njutit av sommaren. Det skall man göra för rätt som det är så är det vinter och kylan biter i öronen. Dessutom är det stärkande med promenader och jag kan utan skryt säga att mina gamla ben hänger med rätt bra än så länge. Min vän fotografen och jag favoriserar promenader på Kungliga Djurgården och går än på den ena och än på den andra sidan av kanalen och som slutmål brukar vi ha det gamla Kruthuset ute vid Värtan. Där är det mysigt att sitta vid ett bord intill vattnet och dricka kaffe eller äta en bit mat. Idag hade vi sällskap av en ung och charmerande person som tillhör fotografens intimare vänskapskrets. Det är väldigt stimulerande för en gammal tant att få höra vad den yngre generationen tycker och tänker om livet i "jämmerdalen." Man blir lite som föryngrad själv och lite "pånyttfödelse" kan behövas en och annan gång. Idag vimlade det av folk vid Kruthuset för där sprang Maratonlöparna förbi och hade ett av sina "vattenhål. De var otaliga och man undrade hur de bara orkade springa i den rådande värmen. För mig verkade det som självplågeri men det så klart prestationen som räknas. Min prestation var inte dålig den heller, tycker jag, för jag kom inte på "efterkälken" trots att jag var äldst i sällskapet,