Jag är en riktig gottegris och det kommer säkert an på att jag inte fick mycket sötsaker när jag var barn. Lördagsgodis är en senare tids uppfinning och på den tiden hade ingen unge egna pengar att spendera vare sig på karameller eller någonting annat. Karameller var ungarnas förtjusning och de såldes ur stora plåtburkar. Handlaren skopade ner cirka 10 - 12 stycken i en pappersstrut om man hade en femöring att köpa för, förstås. Slanten kunde man få som belöning när man "sprungit ärenden" åt någon snäll tant i grannskapet. Uträtta ärenden åt mor och far fick man göra gratis. När jag blev lite äldre nobbade jag karamellerna och blev galen i smörbakelser, helst sådan med fyllning av äppelmos. Jag skall inte avslöja alla knep jag använde mig av för att bli ägare till den tio-öring som konditoriet ville ha för läckerheten. Det är preskriberat för länge sen. Jag är fortfarande lika förtjust i smörbakelser men de smakar inte alls lika gott som de gjorde för längesen. Inte ens äppelmoset har den rätta konsistensen och sötman och priset skall vi inte tala om när det inte längre finns några ören och den minsta slanten är en enkrona. Men jag köper dem i alla fall eftersom man skall acceptera att tiderna förändras. Man blir bara deppig om man är nostalgisk och tjafsar om att allting var bättre förr. Jag ser framåt och kakorna som min vän fotografen avbildat smakade faktiskt riktigt bra.