Så gott som alla byggnader är försedda med fönster som släpper in ljus och luft och som man kan titta ut igenom om man har tid och lust. Förr i världen när folk inte hade så bråttom satt till exempel hemmafruarna vid fönstren i timtal och höll koll på folk som kom och gick på gator eller landsvägar. Det var nästan ett folknöje att sitta och titta ut och få lite att skvallra om. Nu är det inte många som har tid med sådant. Jag tittar aldrig ut genom mina fönster för jag bor så högt upp att jag bara ser hus och trädtoppar. Fönster är en nödvändighet men de är till besvär också eftersom de behöver putsas titt som tätt och det klarar jag inte själv längre. Min vän fotografen fascineras av mycket när hon är ute och strosar och fönster har hon en viss förkärlek för. Inte sådana som finns i massor i hyreskasernerna utan det skall vara pittoreska fönster utåt gatan i småstäder med gammal bebyggelse. Hon påstår att fönster kan tala och säga mycket om invånarna i husen. Det är inte utan att jag håller med henne när jag tittar på hennes foto. Hon har även föreslagit mig att någon gång skriva om fönster, vilket jag nu har gjort. Jag vill tillägga att det ser ut att bo lite slarviga och bohemiska människor innanför det fönster hon fotograferat. Jag för min del skulle aldrig komma på idén att belamra min diskbänk med hinkar och flottiga tallrikar om det var fullt synligt utifrån.