Jag drömmer mardrömmar ibland och den ena är ruskigare än den andra. Jag begriper inte hur min hjärna är funtad och var alla hemskheter kommer ifrån. Jag tittar aldrig på våldsfilmer och spelar inga läskiga datorspel. Jag lever ju ett stillsamt och lugnt liv för det mesta. Men i drömmen händer det osannolika och dramatiska saker som jag glömmer bort efter en liten stund. Om inte nattens fasor löstes upp i tomma intet efter en kvart så skulle jag ju kunnat skriva ner dem och sedan ge ut en bok och tjäna "storkovan" på. Det skulle bli en äventyrsbok som ingen skådat maken till och jag skulle få översvallande recensioner.och vinna ära och berömmelse. Men nu är det som det är och mina mardrömmar går aldrig i repris. Jag minns i alla fall att jag brukar bli jagad av vilda djur eller banditer eller att flygplanet jag åker med ramlar ner med dunder och brak på något konstigt ställe. Ibland åker jag båt i drömmen och den går givetvis under i piskande storm och aldrig finns det den minsta vrakspillra att klamra sig fast vid. Jag brukar ibland berätta för min vän fotografen om mina nattliga fasor. Eftersom hon har mer fantasi på dagtid än jag har på natten inspirerade mina drömmar henne till att göra en bild som i sin tur inspirerade mig till att skriva dagens inlägg.