Katter är rätt trevliga djur om de inte klöser förstås. Katten (Felis catus på latin) är ett rätt litet smygjagande rovdjur som vi människor håller som husdjur av olika anledningar. Själv har jag aldrig haft någon katt för det är inte säkert att grannen vill sköta om den om jag vill resa bort. Min gamla mormor, som bodde på landet, hade alltid en katt och när den blev för gammal skaffade hon en ny och alla kallades de för Mia. Mormor var ingen riktig kattvän för hon schasade alltid ut Mia när hon ville in i stugvärmen. Mormor höll sig med katt enbart av egoistiska skäl för att hon inte heller gillade råttor och möss inne i stugan. Mormors katt var självförsörjande vad det gällde fast föda men den fick en skvätt mjölk varje kväll. Längre än så sträckte sig inte mormors välvilja. Det var hårda bud att vara katt på landet och inte mycket bättre var det för den som blivit skeppskatt. En sådan fick nog leva på vatten och "rått kött." Och varför skriver jag om katter? Jo, för att de är väldigt söta, mjuka och gulliga sällskapsdjur som man inte behöver gå ut med varje kväll innan läggdags, Det tyckte jag var en stor fördel när jag tog hand om grannens katt några dagar, Vi hade det mysigt tillsammans och i motsats till mormors Mia fick den här katten bättre mat. Han bjöds på leverpastej och fick lapa god och pastöriserad mjölk. Jag är en riktig kattvän och kan intyga att både grannen och hennes katt uppskattade min djurvänlighet. Dessutom är kattfotot helt bedårande eller hur?