Jag är förfärligt nyfiken. Det har jag alltid varit. Inte så att jag lägger näsan i blöt och blandar mig i mina medmänniskors angelägenheter eller privatliv. Ingalunda, det är jag alltför finkänslig till. Men jag vill gärna ta reda på hur saker och ting fungerar och vad man kan ha dem till. Det är på gott och ont men jag tror att om man använder nyfikenheten rätt så lär man sig en del. Först bör man förstås veta vad nyfikenhet är. Den är enligt vetenskapen en psykisk egenskap som ger oss impulser till utforskning av beteende och inlärning. Man skall förstås inte vara så nyfiken att man riskerar liv och lem för att få den stillad. Då går den till överdrift. När jag var lite yngre hände det nog att jag gick lite för långt för att skaffa mig kunskaper och fick en del skråmor och blessyrer utöver kunskaperna. I tioårsåldern lärde jag mig till exempel att ett uppspänt paraply inte fungerar på samma sätt som en fallskärm om man hoppar ut från ett fönster som är beläget tio meter upp från marken. Av skadan blir man vis heter det och jag fick en massa vishet tack vare min nyfikenhet. Jag gjorde inte om hoppet. Men jag tror fortfarande att nyfikenhet är en positiv egenskap och en bidragande orsak till att jag håller mig pigg och nyter och är Sveriges äldste bloggare. Vad hundarna på bilden är nyfikna på har jag däremot inte listat ut.