Prästkragen är min älsklingsblomma, Den är också Skånes landskapsblomma men det är inte av den anledningen jag tycker om den. Det gör jag för att den är vacker och anspråkslös och man kan till och med hitta den vid en dikeskant om det vill sig. Tills för några år sedan kunde jag plocka en stor bukett på en liten sluttning på min väg till tunnelbanan. Nu finns där inte en endaste en och den har även försvunnit från fler platser i min närhet. Det är synd, tycker jag, för de vissnar inte i första taget om man sätter dem i en vas. De gör sig riktigt bra i en blomsterkrans också om man vill ha en sådan på sig när det är midsommarafton och dans kring stången. Men den tiden då jag band kransar och plockade sju sorters blommor som skulle läggas under kudden på midsommarnatten är över för min del. Det är en vacker och romantisk sedvänja och jag kan varmt rekommendera den till alla unga ogifta flickor. Men en sådan sed är kanske helt ute nu när den moderna kvinnan letar på nätet efter sin tillkommande. Det är säkert effektivare. Nu har jag kommit ifrån ämnet igen för det var ju om prästkragen dagens inlägg skulle handla och inte om nätsajter. Om prästkragar handlar faktiskt en riktigt vacker visa som Sven-Ingvar har gjort. Även om jag inte har honom som idol, så tycker jag riktigt mycket om hans vistext. Melodin är inte dum den heller och jag gnolar på den ibland. Bojan