Så var det roliga slut och jag är hemma igen och allt är som vanligt, men det var en ganska omtumlande upplevelse att vara med om Almedalsveckan. Det vimlade av kändisar och vanliga dödliga i Visby. Rosorna blommade och doftade förföriskt. Alla vet väl att Visby är rosornas stad. Det var lite som att vandra omkring på medeltiden när man såg det som var kvar av den gamla ringmuren och av det som en gång i tiden varit ståtliga kyrkor. Alla politiska partier har varsin dag och försöker skaffa nya väljare- Jag var inte där för att prata politik direkt utan jag skulle berätta om hur det skulle kännas när jag blev i behov av lite hjälp och handräckning med både det ena och det andra och inte själv fick bestämma själv över behoven. Det gör en biståndshandläggare och en sådan är rätt "knusslig" med tilldelningen av hjälp. Otillräckligheten skulle kunna kompenseras med hjälp av ett utökat "rutavdrag" avsett för seniorer. Jag anser att idén är förträfflig och den skulle passa mig perfekt. Inte vet jag om mina insatser för den goda saken fick någon större betydelse och om den kommer att inverka på de som bestämmer, men jag gjorde så gott jag kunde. Mer kan man inte begära av en gammal tant, som faktiskt hade riktigt trevligt i Visby och var inkvarterad på samma fina hotell som de riktiga kändisarna och politiska topparna. Jag solade mig i glansen och kände mig riktigt betydelsefull i några dagar. Bojan