Att vandra omkring i Almedalen var intressesant om man ville studera människor och deras sätt att klä sig eller låta bli att klä sig. Jag må då säga att stilarna varierade ifråga om lättkläddhet i värmen. Fransiga shorts och underliga skynken var väldigt inne. Själv var jag kolossalt ute där jag strosade omkring i folkvimlet i bästa "stassen." Den måste man ju ha på , tyckte jag , om man skulle uppträda offentligt. Allt försiggick i och utanför tält även radio- och TV-framträdande. Min prickiga kavaj piffade upp både mig gatubilden och var mitt varumärke så att säga. Varumärke fanns det också av allehanda slag och det delades ut smakprover till höger och vänster och före detta kvällstidningarna och kvarvarande morgontidningar läste man gratis om man hade tid. Det var generöst värre och i Almedalen gör man reklam för såväl politik som varor lite huller om buller. Det gäller att synas och bli omtalad för en vecka går fort och det gäller att konkurrera om uppmärksamheten. Jag hade inga konkurrenter för de flesta gamla tanter är lite mer försynta i sitt uppträdande och är helt införstådda med den gamla bibelklyschan att "kvinnan tige i församlingen." Den praktiserar jag inte längre utan tycker att det är rätt roligt att tala fritt ur hjärtat och ha lite egna åsikter. Sen är det en helt annan sak om någon bryr sig om det sagda. Bojan