Får jag lämna några blommor - ett par rosor, i din vård och du må ej vara ledsen, min kära. Ty de rosorna är komna från en konungagård, och det vill svärd till att komma dem så nära. Den ena den är vit, och den andra den är röd men den tredje vill jag dej helst förära. Den blommar inte nu, först när givaren är död. Den är underlig den rosen, min kära. Den blommar inte nu, först när givaren är död - men då blommar den rätt länge, min kära. Jag tycker att vår nutid lider brist på poeter och att ingen numera bryr sig om det som är lyriskt. Därför presenterar jag idag, istället för mitt vanliga trams, en dikt som är skriven av Nils Ferlin och tonsatt av Lillebror Söderlund. Båda var mästare var och en på sitt sätt och jag skulle önska att jag kunde bifoga musiken också så att även tonerna fick tala. Jag älskar poesi och vackra ord om blommor och skulle önskat presentera en mer passande bild till mitt lyriska referat, men min vän fotografen har tagit semester och "jag tager vad jag haver," sade Bojan