När man är på Gotland skall man äta saffranspannkaka för det är nationalrätten man talar om och den serverades överallt. Man åt den som efterrätt eller hade den till kaffet istället för en tårtbit. Det var inte så kinkigt för den passade vid alla tillfällen. Saffranspannkaka är gjord av grötris, ägg , mjölk, grädde, mandel och saffran . Saffranspannkaka skall serveras med vispgrädde och salmbärssylt om man skall följa gamla traditioner. Salmbär har jag aldrig sett för de mognar bara söderut och de lär likna björnbär. Jag blev stormförtjust i saffranspannkaka och kunde inte få nog av läckerheten. Därför har jag lovat min vän fotografen att så fort jag får tillfälle därtill så skall jag göra en riktigt stor sats så att hon också blir bekant med den gotländska godsaken. Med sorg i hjärtat måste jag till sist erkänna att saffranspannkakan är vida överlägsen den söta skånska specialiteten "spettekaka". Den senare serverades mest vid större högtidsdagar och om den skulle se riktigt pampig ut var den gjord av flera tjog ägg. I mitt tidigare liv hade jag alltid en spettekaka när jag fyllde jämt. ibland kom den direkt från Skåne som present. Annars kunde man beställa sin spettekaka hos NK men nu när detta anrika varuhus blivit galleria så tillhandahåller de inte längre den skånska specialiteten. Så det blev att fira den senaste stora bemärkelsedagen utan spettekaka. En sådan pryder alltid ett kalasbord och den pyramidformade skapelsen hade säkert imponerat på gästerna även om den om sanningen skall fram är lite sötsliskig. Nu undrar jag bara vad de andra landskapen har att komma med.