Färjan på fotot är ingen vacker båt men den är en praktisk grej som transporterar folk och bilar över till andra sidan av ett vattendrag. Det går ju inte att bygga broar överallt och då är det bra att det finns båttrafik. En del färjor är betydligt större och elegantare och går till hamnar på andra sidan Östersjön och kan ta hela tåg ombord. Ålandsfärjorna är väldigt populära bland stockholmare och folk åker från flera färjelägen som skottspolar. Inte för att de skall turista utan bara för att roa sig och handla taxfria varor. Det senare är det viktigaste för starkspriten är någon hundralapp billigare på båtarna än vad den är på systemet och det ser svensken som väldigt positivt. Svensken får inte som t ex dansken köpa alkoholhaltiga drycker i speceriaffären. Nej, det tror inte staten att svenskarna klarar av . Därför har vi spritmonopol och Systembutiker En gång i tiden hade vi till och med spritransonering och då fick riktigt betrodde medborgaren köpa fyra liter starksprit i månaden och de mindre betrodda fick inte köpa någon sprit alls. Gifta kvinnor fick inte någon spritranson alls . Den som var ogift kunde köpa sig en liter i kvartalet. Mer ansågs hon inte behöva. Jag tror att det här med att staten bestämmer över spriten och att den är dyr på systemet gör att svensken så gärna åker med färjor. På färjan som går en gång i kvarten mellan Helsingborg och Helsingör har pensionärerna ett eldorado. De kan åka fram och åter flera gånger i veckan och dricka Tuborg och äta danska smörrebröd. Om det är nyttotrafik vet jag inte och inte heller begriper jag varför jag halkade in på sprit när jag skulle skriva om en landsvägsfärja.