Jag är blomsterälskare och får liksom aldrig nog av det som växer. Under våren och sommaren kan man få njuta av allt från små blyga sippor och violer till stora praktfulla träd som liksom flödar över av blommor. Min vän fotografen delar mitt intresse och har en viss förkärlek för att placera mig mitt i all härligheten. Busken på dagens bild hade kanske gjort sig bättre som solitär, men ingen kan förneka att min person har fått en förtjusande bakgrund. De flesta är väl så hemma i botaniken att de kan artbestämma den blommande busken men för den som mot förmodan svävar i okunnighet kan jag tala om att den tillhör rhododendronsläktet. Den växer vilt i Himalaya och flera andra länder i Asien och det finns tusentals olika sorter. Gamle kungen, farfar till den vi har nu, var väldigt intresserad av den här sortens växter och planterade cirka 500 olika sorter i sitt sommarslott Sofiero. När de blommar som bäst kan vem som helst mot ett antal kronor i entré gå in i slottsparken och se hur vackert det är. Han var nämligen så generös den gamle monarken att han skänkte sitt slott och hela härligheten till Helsingsborgs stad bara för att menigheten också skulle få se lite vackert. Av födsel och ohejdad vana trasslar jag alltid in mig i pedagogiska utläggningar när jag skall beskriva något. Det har jag gjort idag tyvärr och därför blir jag nog aldrig någon riktig proffsbloggare. Bojan