Dagens bild har inte något direkt samband med det jag tänker skriva om. Men jag har ingen riktigt passande på lager och den här visar prov på att min vän fotografen inte lider brist på vare sig fantasi eller skicklighet. Fantasi saknar jag själv ibland när jag skall skriva men jag höll på att säga att jag är skicklig när det gäller att hitta på nödlösningar. Jag tar till en sådan idag och kan meddela att jag har gjort en ny erfarenhet. Jag har åkt sjuktransport. Inte som patient utan som hjälp och stöd åt en sådan. Det senare behövdes verkligen. Jag var inte med på första turen från ett sjukhus till ett annat och skall inte tala om varför resorna gjordes utan endast relatera hur jag upplevde färden tillbaka till sjukhuset som skickat iväg patienten. Denna är rätt skröplig och mestadels sängliggande men transporterades i rullstol och blev tämligen medtagen av utfärden. Rullstolen kedjades fast och jag spände på mig säkerhetsbältet och sen bar det iväg. Inte över stock och sten utan på gator och motorväg, men gissa om det gick undan. Rullstolen skakade och jag höll i mig i svängarna under en färd på cirka 3 mil. från utgångspunkten. Jag är inte särskilt gudfruktig men åkallar högre makter när jag tycker att det är fara å färde. Jag var nämligen fullt och fast övertygad om att det förr eller senare skulle behövas tre ambulanser och att resan skulle ta en ända med förskräckelse. Det hela slutade dock lyckligt för antingen bevarades vi av de högre makterna eller också ville föraren bara visa prov på sin skicklighet. När jag blir i behov av sjuktransport själv hoppas jag att det inte går lika fort. Bojan