Om smaken skall man inte diskutera. Den har nämligen de flesta människor väldigt olika åsikter om och jag för min del lägger mig inte i vad andra människors gillar eller inte gillar. Idag tänkte jag tala om min musiksmak. Den är inte det minsta inne utan totalt ute, om inte rent av gammaldags och konservativ. Jag tycker om klassisk musik och gillar flöjt och trumpet. Joseph Haydns trumpetkonsert är ljuv musik i mina öron. Operamusik med skönsjungande tenorer är det bästa jag vet, men det är kanske för att jag är född i en liten landsortshåla som inte ens hade ett konserthus. När jag ensam och allena kom till storstaden hittade jag en annons om operaabonnemang och blev helt såld. Jag satt på Operan 3 kvällar i veckan och det kompenserade mig för bristen på vänner. Jag tycker om folkmusik också. Där de omusikaliska bara hör fiolgnäll uppfattar mina känsliga öron vindens sus och fjällbäckars sorl. I min barndom var jag fascinerad av de kringvandrande gatumusikanterna och följde dem från gård till gård. Vi var svältfödda på musik på den tiden och höll till godo även med Frälsningsarmens strängmusik i brist på bättre utbud. Nu skriver tonårsidolerna popmusik och jag tänker inte säga ett ont ord om deras musik. Tiderna förändras och vi med dem och "musik skall byggas utav kärlek" har Lil Lindfors sagt i en av sina kompositioner. Jag håller helt med henne.